blå är den varmaste färgen

RECENSION. FÖRDJUPAR Abdellatif Kechiche har gjort ett mästerverk om kärleken mellan två unga kvinnor. Inte sedan Bergmans ”Persona” har närbilder används med sådan framgång, skriver SvD:s Jeanette Gentele. Blå är den varmaste färgen. Regi: Abdellatif Kechiche. Manus: Kechiche & Ghalya Lacroix. I rollerna: Léa Seydoux, Adèle Exarchopoulos. Min första tanke är att filmen ser ut som Äta, sova, dö, Gabriella Pilchers guldbaggevinnare från i fjol. En stark, aktiv tonårsflicka går ut ur huset, springer efter bussen. "Kärleken kan på något magiskt vis ersätta minnena. Alla andra känslor behöver det förflutna, men förälskelsen skapar liksom genom förtrollning ett förflutet som det omger oss med.” En liten bit in i Blå är den varmaste färgen kommer jag att tänka på den meningen ur Benjamin Constants kärleksroman. blå är den varmaste färgen

Blå är den varmaste färgen - snackar

Kan man vara för gammal för att ställa upp i val? Den unga tjejen Adèle går igenom en transformation. Bör Finland bojkotta hockey-VM? Emmas konstnärliga vänner talar filosofi medan Adèle serverar dem hemgjorda läckerheter, Adèle står modell för målningar som ska göra Emma till berömd konstnär. Med den scenen ur vägen kan jag bara konstatera att de resterande minuterna av detta tre timmar långa epos är briljanta.